Resedag och dag 1 av sommar(jobbet)

Och så kom den dagen då fröknarna Jarvelainen och Romer packade in sina cyklar, kläder, vandringsutrustning, cykel- och länksaker och sju par skor per kvinna och en hel massa mat in i en liten röd Fiat :) Framför oss hade de en 11 timmars roadtrip från Hfors till Tkoski (60km söder om Kuusamo) och två sommarmånader på en litenliten hvc mitt i Norra Finland.

Fiat Punto rymmer mer än man skulle tro!

Flickorna stannade på ett berömt kaffepausställe i Kärsämäki

Till mångas överraskning kom tösarna och bilen oskadda fram till målet. Fram till en liten by med 4400 invånare, en hvc med ett varierande antal läkare, en abc-bensinstation, två matbutiker, ett riktigt gammalt café, några småbutiker och en pizzeria. På sjukhusområdet finns personalbostäder där dessa två har fått en nyrenoverad otroligt fin tvåa. Efter att ha gjort sig hemmastadda på ankomstkvällen tog sig flickorna upp på fjället (vaara) för att beundra sin sommarby - vyn vart de än tittade gick över skogarna, de andra fjällen och de många små sjöarna. Otroligt vackert.

Vyn från Taivalvaara över vandringsrutterna

Namnet på bloggen - flädät på fjällen - är mera än livsstilssyn än något annat. Men på ankomstkvällen kände sig flickorna nog flädä. Svullna av 11h i bilen, ätandes pizza och annan snaskmat, tog de sig slutligen innan läggdags på en kort länk på asfalt - kanske för sista gången på det underlaget. Trots de ringa 2,5h som solen är nere i norra Finland sov flickorna sött och gott inann första arbetsdagen.

De två läkarfröknarna började dagen, som sed är varje dag på orten, med en halv timmes kaffepaus. Några timmar senare efter gedigen introduktion började äntligen det riktiga arbetet. Flickorna fick ta emot patienter och bekanta sig med ortsborna och den lugna arbetstakten. Förklaringen på bloggens adress www.tyttaretterkkarissa.blogspot.com kommer från sköterskorna på ifrågavarande hvc. När de nya läkarna presenterades trodde de att flickorna var döttrar till den humoristiska och snälla överläkaren och därefter hade flickorna fått ett nytt gemensamt smeknamn.

När den vardagliga biten av första dagen var över började den äventyrliga eftermiddagen och kvällen. Och vilket äventyr det var! De två hurtbullarna hade tänkt sig springa en 14km vandringsrutt i Taivalvaaras natursköna landskap. Så med en vattenreppu på ryggen och en printad enkel karta i handen tog de sig ut. Början gick bra, men den bruna rutten hittade de aldrig. Istället invigdes den nya orienteringsmetoden - orientering med karta i handen utan att alls titta på varken den eller på ruttmärkena. Ett verkligen spännande sätt att ta sig fram i ny terräng! Nå, stadin friidut fick ändå 11km sprunget på stigar och upp och ner för branta backar och de njöt för fulla muggar av både natur och landskap alldeles hela tiden. Kvällen fick sitt värdiga slut när cyklarna invigdes på byns asfaltsvägar och flickorna tog sedan natten efter en god stund av bibelläsning och kvällsbön.

Fröken Romer glad vid den natursköna Tervalampi